F*n...
...För jag är verkligen le på allt som har med hästar att göra just nu. Jag försöker vara stark och fortsätta hoppas och tro på att min fyrbening kommer bli bra. Men ibland känns det som att jag trillat ner i ett 5 meter djupt hål och inte kan ta mig upp, men när jag lyckas kravla mig upp till kanten så är det alltid nått nytt som kommer och trampar mig på fingrarna så jag ramlar ner igen.
Har hållt på med dessa veterinär besök sen februari, kommit hem med förhoppningar för att sedan bli lika besviken igen. Tillbaka på ruta ett, och där har jag varit många ggr detta året. Jag har snart slut på ork..
Jag älskar min häst, och det är henne jag vill ha. Men vad gör man? När ingenting verkar hjälpa, när man lagt ut 5 siffriga summor på att hjälpa henne, och det kommer bara nya saker hela tiden. Det verkar inte finnas något slut..
Det värsta är att jag klandrar mig själv, jag klandrar mig själv för att jag är svag och inte orkar hoppas längre även fast det är det jag måste göra. Jag har redan ställt mig in på att det är så j*vla kört.. Men jag vill endå nånstans tro på att villa vill lika mycket som jag vill, att hon ska bli frisk så vi kan ha kul tillsammans igen.
Är det värt att fortsätta försöka behandla, låta henne vila, stå sjukhage, proppa i mediciner, ha 10 veckors skrittperioder osv, när risken finns att allt är förgäves. Är det ok mot en häst som snart är 20 år?
Det ända jag vill är Villas bästa, men jag står i ett vägskäl just nu och vet inte vilken riktning som är den rätta, f*n för dessa beslut.. orkar inte...
svar; ne 2000 känns inte värt för ett bett ;)
men finns ett nästintill likadant på hööks som jag är sugen på :)
__________________________________________________
usch va jobbigt det låter :( och vissa klagar över ingenting .. Väldigt fin blogg du har! :)
Vad säger veterinären om det hela? Vet hur det är när allt går emot en, min gammelgubbe fick en gaffelbandsskada förra året som tog ett år att rehabilitera innan han var igång på hobbyridningsnivå men han kommer inte att kunna gå tillbaka i distanstävling. Nu i våras drabbades min andra häst av en äggstockstumör som operedas men tyvärr dog hon efter operationen i akut colit pga NSAID:(
Jag kände precis samma sak med Rocky när han var halt..till slut tog orken slut. Han svarade inte på någon behandling och alla resor till veterinären och tiden där emellan var långdragen och smärtsam, både psyktiskt för mig och fysiskt för Rocky eftersom han hade ont. Efter mer än ett halvår kom jag och veterinären överrens att det inte fans mer att göra och hon beslöt att döma ut honom. Och mitt nästa val var om jag skulle ta bort honom eller inte. Jag valde att avliva iom att han knappt kunde gå på hårdare underlag och iprincip bara kunde gå i en mjuk hage. Dessutom ställde jag mig frågan, hur roligt kommer Rocky tycka att det är att stå i en hage resten av sitt liv ? Han skulle ändå aldrig bli bra enligt röntgenplåtarna. Tyvärr blev jag anklaga för att avlivat honom för att tjäna pengar. Tyvärr är det sådana stämplar man får när man gör det man tycker är bäst för sin bästa vän..sinnessjukt egentligen. Så om du måste ta några svåra beslut när det gäller din fina häst, lyssna aldrig på vad någon annan säger utan följ ditt hjärta och gör det som känns som det bästa för din häst. Det är ju trots du som känner henne bäst!
Önskar all lycka till dig och Villa !
